SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
störtning
stört·­ning substantiv ~en ~ar särsk. till störta 1
Singular
en störtningobestämd form
en störtningsobestämd form genitiv
störtningenbestämd form
störtningensbestämd form genitiv
Plural
störtningarobestämd form
störtningarsobestämd form genitiv
störtningarnabestämd form
störtningarnasbestämd form genitiv