publicerad: 2015
stolpa
stolpa
[stål`pa]
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ stega, klampa: stolpa iväg
Finita former | |
---|---|
stolpar | presens aktiv |
stolpas | presens passiv |
stolpade | preteritum aktiv |
stolpades | preteritum passiv |
stolpa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stolpa | infinitiv aktiv |
att stolpas | infinitiv passiv |
har/hade stolpat | supinum aktiv |
har/hade stolpats | supinum passiv |
Presens particip | |
stolpande |