publicerad: 2015
streakning
streak·ning
[stri`kniŋ]
hellre än streak·ing
[stri´kiŋ]
substantiv
~en • det att streaka
Singular | |
---|---|
en streakning (en streaking) | obestämd form |
en streaknings (en streakings) | obestämd form genitiv |
streakningen (streakingen) | bestämd form |
streakningens (streakingens) | bestämd form genitiv |