publicerad: 2015
stritta
stritta
verb
~de ~t • ⟨finl., vard.⟩ skvätta, stänka
Finita former | |
---|---|
strittar | presens aktiv |
strittas | presens passiv |
strittade | preteritum aktiv |
strittades | preteritum passiv |
stritta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stritta | infinitiv aktiv |
att strittas | infinitiv passiv |
har/hade strittat | supinum aktiv |
har/hade strittats | supinum passiv |
Presens particip | |
strittande |