publicerad: 2015
studsa
studsa
[stut`sa]
verb
~de ~t • låta träffa underlag och därefter röra sig tillbaka i ungefär samma riktning: studsa bollen; bollen studsar bra
Finita former | |
---|---|
studsar | presens aktiv |
studsas | presens passiv |
studsade | preteritum aktiv |
studsades | preteritum passiv |
studsa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att studsa | infinitiv aktiv |
att studsas | infinitiv passiv |
har/hade studsat | supinum aktiv |
har/hade studsats | supinum passiv |
Presens particip | |
studsande | |
Perfekt particip | |
en studsad + substantiv | |
ett studsat + substantiv | |
den/det/de studsade + substantiv |