publicerad: 2015
suga
1suga
substantiv
~n sugor • en växt
Singular | |
---|---|
en suga | obestämd form |
en sugas | obestämd form genitiv |
sugan | bestämd form |
sugans | bestämd form genitiv |
Plural | |
sugor | obestämd form |
sugors | obestämd form genitiv |
sugorna | bestämd form |
sugornas | bestämd form genitiv |
2suga
verb
sög, sugit, pres. suger 1 suga på en polkagris2 sjön suger att vistas på sjön ger aptit3 suga tag i (ngn) gripa tag i4 ⟨vard.⟩ vara dålig: bandets nya skiva suger – Alla sammansättn. med sug- hör till 2suga 1.
Finita former | |
---|---|
suger | presens aktiv |
sugs (suges) | presens passiv |
sög | preteritum aktiv |
sögs | preteritum passiv |
sug | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att suga | infinitiv aktiv |
att sugas | infinitiv passiv |
har/hade sugit | supinum aktiv |
har/hade sugits | supinum passiv |
Presens particip | |
sugande |
suga i
• börja arbeta hårtInfinita former att suga i infinitiv aktiv Presens particip isugande
suga upp
• absorbera; äv. bildl.Infinita former att suga upp infinitiv aktiv Presens particip uppsugande