publicerad: 2015
sväng
1sväng
substantiv
~en ~ar 1 rörelse i båge åt sidan; kurva; tur: en häftig sväng; köra en sväng ut på landet2 (vara med) i svängen där saker och ting händer – Nästan alla sammansättn. med sväng- hör till 1sväng 1.
Singular | |
---|---|
en sväng | obestämd form |
en svängs | obestämd form genitiv |
svängen | bestämd form |
svängens | bestämd form genitiv |
Plural | |
svängar | obestämd form |
svängars | obestämd form genitiv |
svängarna | bestämd form |
svängarnas | bestämd form genitiv |
2sväng
substantiv
~et • det rytmiska svänget i musiken
Singular | |
---|---|
ett sväng | obestämd form |
ett svängs | obestämd form genitiv |
svänget | bestämd form |
svängets | bestämd form genitiv |