publicerad: 2015
täppa
1täppa
substantiv
~n täppor • liten trädgård; herre på täppan ⟨vard.⟩ den som bestämmer
Singular | |
---|---|
en täppa | obestämd form |
en täppas | obestämd form genitiv |
täppan | bestämd form |
täppans | bestämd form genitiv |
Plural | |
täppor | obestämd form |
täppors | obestämd form genitiv |
täpporna | bestämd form |
täppornas | bestämd form genitiv |
2täppa
verb
täppte täppt • tills. med igen, till:
Finita former | |
---|---|
täpper | presens aktiv |
täpps (täppes) | presens passiv |
täppte | preteritum aktiv |
täpptes | preteritum passiv |
täpp | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att täppa | infinitiv aktiv |
att täppas | infinitiv passiv |
har/hade täppt | supinum aktiv |
har/hade täppts | supinum passiv |
Presens particip | |
täppande | |
Perfekt particip | |
en täppt + substantiv | |
ett täppt + substantiv | |
den/det/de täppta + substantiv |
täppa igen
• täppa tillInfinita former att täppa igen infinitiv aktiv Presens particip igentäppande Perfekt particip en igentäppt + substantiv ett igentäppt + substantiv den/det/de igentäppta + substantiv
täppa till
• tillslutaInfinita former att täppa till infinitiv aktiv Presens particip tilltäppande Perfekt particip en tilltäppt + substantiv ett tilltäppt + substantiv den/det/de tilltäppta + substantiv