publicerad: 2015
taburett
tabur·ett
[‑et´]
substantiv
~en ~er 1 stol utan ryggstöd2 ministerpost särsk. i England
Singular | |
---|---|
en taburett | obestämd form |
en taburetts | obestämd form genitiv |
taburetten | bestämd form |
taburettens | bestämd form genitiv |
Plural | |
taburetter | obestämd form |
taburetters | obestämd form genitiv |
taburetterna | bestämd form |
taburetternas | bestämd form genitiv |