publicerad: 2015
tackling
tackl·ing
substantiv
~en ~ar 1 rigg på fartyg2 angrepp med kroppen t.ex. i fotboll
Singular | |
---|---|
en tackling | obestämd form |
en tacklings | obestämd form genitiv |
tacklingen | bestämd form |
tacklingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tacklingar | obestämd form |
tacklingars | obestämd form genitiv |
tacklingarna | bestämd form |
tacklingarnas | bestämd form genitiv |