publicerad: 2015
tarantel
tarantel
[taran´tel]
substantiv
~n tarantlar • en spindel
Singular | |
---|---|
en tarantel | obestämd form |
en tarantels | obestämd form genitiv |
taranteln | bestämd form |
tarantelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
tarantlar | obestämd form |
tarantlars | obestämd form genitiv |
tarantlarna | bestämd form |
tarantlarnas | bestämd form genitiv |