publicerad: 2015
tattare
tatt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. tattarna • ⟨åld., nedsätt.⟩ om vissa (ibl. inte bofasta) folkgrupper med lågt socialt anseende – Använd hellre resande(folket).
Singular | |
---|---|
en tattare | obestämd form |
en tattares | obestämd form genitiv |
tattaren | bestämd form |
tattarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tattare | obestämd form |
tattares | obestämd form genitiv |
tattarna | bestämd form |
tattarnas | bestämd form genitiv |