publicerad: 2015
tillkännage
till·känna|ge
el. åld. till·känna|giva
verb
‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger • meddela officiellt: tillkännage el. ge till känna att ...
Finita former | |
---|---|
tillkännager (tillkännagiver) | presens aktiv |
tillkännages (tillkännagivs, tillkännagives) | presens passiv |
tillkännagav | preteritum aktiv |
tillkännagavs | preteritum passiv |
tillkännage (tillkännagiv) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tillkännage (tillkännagiva) | infinitiv aktiv |
att tillkännages (tillkännagivas) | infinitiv passiv |
har/hade tillkännagett (tillkännagivit) | supinum aktiv |
har/hade tillkännagetts (tillkännagivits) | supinum passiv |
Presens particip | |
tillkännagivande | |
Perfekt particip | |
en tillkännagiven + substantiv | |
ett tillkännagivet + substantiv | |
den/det/de tillkännagivna + substantiv |