publicerad: 2015
tillstöta
till|stöta
verb
‑stötte ‑stött • oförutsett inträffa: operationen gick bra, men komplikationer tillstötte el. (sällan) stötte till
Finita former | |
---|---|
tillstöter | presens aktiv |
tillstöts (tillstötes) | presens passiv |
tillstötte | preteritum aktiv |
tillstöttes | preteritum passiv |
tillstöt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tillstöta | infinitiv aktiv |
att tillstötas | infinitiv passiv |
har/hade tillstött | supinum aktiv |
har/hade tillstötts | supinum passiv |
Presens particip | |
tillstötande | |
Perfekt particip | |
en tillstött + substantiv | |
ett tillstött + substantiv | |
den/det/de tillstötta + substantiv |