publicerad: 2015
timer
timer
[taj´mer]
substantiv
~n; pl. ~ • tidur som ger signal el. startar el. stoppar apparat vid inställd tid
Singular | |
---|---|
en timer | obestämd form |
en timers | obestämd form genitiv |
timern | bestämd form |
timerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
timer | obestämd form |
timers | obestämd form genitiv |
timerna | bestämd form |
timernas | bestämd form genitiv |