publicerad: 2015
toffla
toffla
[tåf`la]
verb
~de ~t • tills. med in, till:
Finita former | |
---|---|
tofflar | presens aktiv |
tofflas | presens passiv |
tofflade | preteritum aktiv |
tofflades | preteritum passiv |
toffla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att toffla | infinitiv aktiv |
att tofflas | infinitiv passiv |
har/hade tofflat | supinum aktiv |
har/hade tofflats | supinum passiv |
Presens particip | |
tofflande |
toffla in
• vårdslöst manövrera in med foten: han lyckades toffla in bollen i måletInfinita former att toffla in infinitiv aktiv Presens particip intofflande
toffla till
• slå tillInfinita former att toffla till infinitiv aktiv Presens particip tilltofflande