publicerad: 2015
totalförstöra
tot·al|för·störa
verb
‑förstörde, ‑förstört, pres. ‑förstör total förstöra
| Finita former | |
|---|---|
| totalförstör | presens aktiv |
| totalförstörs (totalförstöres) | presens passiv |
| totalförstörde | preteritum aktiv |
| totalförstördes | preteritum passiv |
| totalförstör | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att totalförstöra | infinitiv aktiv |
| att totalförstöras | infinitiv passiv |
| har/hade totalförstört | supinum aktiv |
| har/hade totalförstörts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| totalförstörande | |
| Perfekt particip | |
| en totalförstörd + substantiv | |
| ett totalförstört + substantiv | |
| den/det/de totalförstörda + substantiv | |


