SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
träff
träff substantiv ~en ~ar skott som träffar målet; kvalitet på slag; ​få träff vid sökning i data­basav­talat möte, samman­komst: ​stämma träff med ngn​ – De flesta sammansättn. med träff- hör till träff 1.
Singular
en träffobestämd form
en träffsobestämd form genitiv
träffenbestämd form
träffensbestämd form genitiv
Plural
träffarobestämd form
träffarsobestämd form genitiv
träffarnabestämd form
träffarnasbestämd form genitiv