publicerad: 2015
träta
1träta
substantiv
~n trätor • gräl
Singular | |
---|---|
en träta | obestämd form |
en trätas | obestämd form genitiv |
trätan | bestämd form |
trätans | bestämd form genitiv |
Plural | |
trätor | obestämd form |
trätors | obestämd form genitiv |
trätorna | bestämd form |
trätornas | bestämd form genitiv |
2träta
verb
trätte trätt • gräla
Finita former | |
---|---|
träter | presens aktiv |
träts (trätes) | presens passiv |
trätte | preteritum aktiv |
trättes | preteritum passiv |
trät | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att träta | infinitiv aktiv |
att trätas | infinitiv passiv |
har/hade trätt | supinum aktiv |
har/hade trätts | supinum passiv |
Presens particip | |
trätande |