publicerad: 2015
trauma
trauma
[trau´ma]
substantiv
~t ~n • skada genom yttre våld; kvarstående skada efter psykisk chock
Singular | |
---|---|
ett trauma | obestämd form |
ett traumas | obestämd form genitiv |
traumat | bestämd form |
traumats | bestämd form genitiv |
Plural | |
trauman | obestämd form |
traumans | obestämd form genitiv |
traumana | bestämd form |
traumanas | bestämd form genitiv |