publicerad: 2015
trippel
1trippel
[trip´el]
substantiv
~n • en skiffrig bergart anv. som polermedel
Singular | |
---|---|
en trippel | obestämd form |
en trippels | obestämd form genitiv |
trippeln | bestämd form |
trippelns | bestämd form genitiv |
2trippel
[trip´el]
substantiv
~n tripplar • trefaldig seger
Singular | |
---|---|
en trippel | obestämd form |
en trippels | obestämd form genitiv |
trippeln | bestämd form |
trippelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
tripplar | obestämd form |
tripplars | obestämd form genitiv |
tripplarna | bestämd form |
tripplarnas | bestämd form genitiv |
3trippel
adjektiv
~t trippla • mest i sms.; trefaldig – Nästan alla sammansättn. med trippel- hör till 3trippel.
Positiv | |
---|---|
en trippel + substantiv | |
ett trippelt + substantiv | |
den/det/de trippla + substantiv | |
den tripple + maskulint substantiv |