publicerad: 2015
tuktning
tukt·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till tukta 2
Singular | |
---|---|
en tuktning | obestämd form |
en tuktnings | obestämd form genitiv |
tuktningen | bestämd form |
tuktningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tuktningar | obestämd form |
tuktningars | obestämd form genitiv |
tuktningarna | bestämd form |
tuktningarnas | bestämd form genitiv |