SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
tuktning
tukt·­ning substantiv ~en ~ar särsk. till tukta 2
Singular
en tuktningobestämd form
en tuktningsobestämd form genitiv
tuktningenbestämd form
tuktningensbestämd form genitiv
Plural
tuktningarobestämd form
tuktningarsobestämd form genitiv
tuktningarnabestämd form
tuktningarnasbestämd form genitiv