publicerad: 2015
tvist
1tvist
substantiv
~en ~er • stridighet, oenighet – Alla sammansättn. med tviste- hör till 1tvist.
Singular | |
---|---|
en tvist | obestämd form |
en tvists | obestämd form genitiv |
tvisten | bestämd form |
tvistens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tvister | obestämd form |
tvisters | obestämd form genitiv |
tvisterna | bestämd form |
tvisternas | bestämd form genitiv |
2tvist
substantiv
~en 1 löst tvinnat el. otvinnat bomullsgarn2 bottenväv till broderi; tvistsöm
Singular | |
---|---|
en tvist | obestämd form |
en tvists | obestämd form genitiv |
tvisten | bestämd form |
tvistens | bestämd form genitiv |