publicerad: 2015
uselhet
usel·het
substantiv
~en ~er usel
Singular | |
---|---|
en uselhet | obestämd form |
en uselhets | obestämd form genitiv |
uselheten | bestämd form |
uselhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uselheter | obestämd form |
uselheters | obestämd form genitiv |
uselheterna | bestämd form |
uselheternas | bestämd form genitiv |