publicerad: 2015
utgjuta
ut|gjuta
verb
‑göt, ‑gjutit, ‑gjuten ‑gjutet ‑gjutna, pres. ‑gjuter • ⟨högt.⟩ låta flyta: utgjuta blod; utgjuta tårar
| Finita former | |
|---|---|
| utgjuter | presens aktiv |
| utgjuts (utgjutes) | presens passiv |
| utgöt | preteritum aktiv |
| utgöts | preteritum passiv |
| utgjut | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att utgjuta | infinitiv aktiv |
| att utgjutas | infinitiv passiv |
| har/hade utgjutit | supinum aktiv |
| har/hade utgjutits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| utgjutande | |
| Perfekt particip | |
| en utgjuten + substantiv | |
| ett utgjutet + substantiv | |
| den/det/de utgjutna + substantiv | |
utgjuta sig
• klagaOrdform(er) utgjuta sig


