publicerad: 2015
väninna
vän·inna
[‑in`a]
substantiv
~n väninnor • kvinnlig vän
Singular | |
---|---|
en väninna | obestämd form |
en väninnas | obestämd form genitiv |
väninnan | bestämd form |
väninnans | bestämd form genitiv |
Plural | |
väninnor | obestämd form |
väninnors | obestämd form genitiv |
väninnorna | bestämd form |
väninnornas | bestämd form genitiv |