publicerad: 2015
vallon
vall·on
[‑o´n]
substantiv
~en ~er • ättling av fransktalande belgier
Singular | |
---|---|
en vallon | obestämd form |
en vallons | obestämd form genitiv |
vallonen | bestämd form |
vallonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
valloner | obestämd form |
valloners | obestämd form genitiv |
vallonerna | bestämd form |
vallonernas | bestämd form genitiv |