publicerad: 2015
boxning
box·ning
substantiv
~en ~ar • en kampsport där man får slå med knutna nävar på motståndarens ansikte och överkropp
Singular | |
---|---|
en boxning | obestämd form |
en boxnings | obestämd form genitiv |
boxningen | bestämd form |
boxningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
boxningar | obestämd form |
boxningars | obestämd form genitiv |
boxningarna | bestämd form |
boxningarnas | bestämd form genitiv |