SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
dag
dag substantiv ~en el. vard. dan; pl. ~ar el. vard. dar dygnets ljusa tid; dygn; ​dagsens sanning rena sanningen; ​ta ngn av daga ta livet av ngnsynlig del; synlighet: ​berg i dagen​ – I sammansättn. dag-, dags-, ngn gång daga-; nästan alla så­dana sammansättn. hör till dag 1.
Singular
en dagobestämd form
en dagsobestämd form genitiv
dagen (dan)bestämd form
dagens (dans)bestämd form genitiv
Plural
dagar (dar)obestämd form
dagars (dars)obestämd form genitiv
dagarnabestämd form
dagarnasbestämd form genitiv
Övrig(a) form(er)
dagsensi vissa uttryck
dagai vissa uttryck