SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
hänge
1hänge substantiv ~t ~n hängande blom­ställningngt som hänger ner ofta som prydnad: ​ör­hänge
Singular
ett hängeobestämd form
ett hängesobestämd form genitiv
hängetbestämd form
hängetsbestämd form genitiv
Plural
hängenobestämd form
hängensobestämd form genitiv
hängenabestämd form
hängenasbestämd form genitiv
2hän|­ge el. åld. hän|­giva verb ‑gav, ‑gett el. ‑givit, pres. ‑ger tills. med sig:
Finita former
hänger (hängiver)presens aktiv
hängavpreteritum aktiv
hänge (hängiv)imperativ aktiv
Infinita former
att hänge (hängiva)infinitiv aktiv
har/hade hängett (hängivit)supinum aktiv
Presens particip
hängivande
hänge sig hänge sig el. ge sig hän åt ngn/ngt helt gå upp i ngn/ngt
Ordform(er)hänge sig