publicerad: 2015
nyromantiker
ny|rom·ant·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ • till romantiker 2 1ny
Singular | |
---|---|
en nyromantiker | obestämd form |
en nyromantikers | obestämd form genitiv |
nyromantikern | bestämd form |
nyromantikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
nyromantiker | obestämd form |
nyromantikers | obestämd form genitiv |
nyromantikerna | bestämd form |
nyromantikernas | bestämd form genitiv |