publicerad: 2015
ordal
ord·al
[‑a´l]
substantiv
~et el. ~en; pl. ~ el. ~ier • gudsdom i äldre tid
Singular | |
---|---|
ett ordal (en ordal) | obestämd form |
ett ordals (en ordals) | obestämd form genitiv |
ordalet (ordalen) | bestämd form |
ordalets (ordalens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordal (ordalier) | obestämd form |
ordals (ordaliers) | obestämd form genitiv |
ordalen (ordalierna) | bestämd form |
ordalens (ordaliernas) | bestämd form genitiv |