publicerad: 2015
resning
res·ning
substantiv
~en ~ar 1 ny prövning av rättegångsmål2 uppror3 det att ställa ngt upprätt4 moralisk kvalitet
Singular | |
---|---|
en resning | obestämd form |
en resnings | obestämd form genitiv |
resningen | bestämd form |
resningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
resningar | obestämd form |
resningars | obestämd form genitiv |
resningarna | bestämd form |
resningarnas | bestämd form genitiv |