SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
slitning
slit·­ning substantiv ~en ~ar till slita 2,3mest i pl.; ​konflikt: ​slitningar i äktenskapet
Singular
en slitningobestämd form
en slitningsobestämd form genitiv
slitningenbestämd form
slitningensbestämd form genitiv
Plural
slitningarobestämd form
slitningarsobestämd form genitiv
slitningarnabestämd form
slitningarnasbestämd form genitiv