publicerad: 2015
ställningskrig
ställ·nings|krig
substantiv
~et; pl. ~ • långvarigt krig från fasta befästningar; bildl. utdragen strid el. tvist
Singular | |
---|---|
ett ställningskrig | obestämd form |
ett ställningskrigs | obestämd form genitiv |
ställningskriget | bestämd form |
ställningskrigets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ställningskrig | obestämd form |
ställningskrigs | obestämd form genitiv |
ställningskrigen | bestämd form |
ställningskrigens | bestämd form genitiv |