SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
tand
tand substantiv ~en tänder hård, vitaktig bildning i mun­hålanspetsig ut­skjutande detalj på vissa verk­tyg; äv. på fri­märken: ​sågtand​ – Nästan alla sammansättn. med tand- hör till tand 1.
Singular
en tandobestämd form
en tandsobestämd form genitiv
tandenbestämd form
tandensbestämd form genitiv
Plural
tänderobestämd form
tändersobestämd form genitiv
tändernabestämd form
tändernasbestämd form genitiv