publicerad: 2015
turk
turk
substantiv
~en ~ar 1 mansperson från Turkiet2 ⟨vard.⟩ turkiskt bad – Alla sammansättn. med turk- hör till turk 1.
Singular | |
---|---|
en turk | obestämd form |
en turks | obestämd form genitiv |
turken | bestämd form |
turkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
turkar | obestämd form |
turkars | obestämd form genitiv |
turkarna | bestämd form |
turkarnas | bestämd form genitiv |