publicerad: 2021  
ansikte an­siktet an­sikten
an|­sikt·et
substantiv
an`sikte
● del av huvudet som om­ger och inne­fattar ögonen, näsan och munnen och som ut­gör viktigaste igenkännings­tecken för personen i fråga ibland äv. om mot­svarande parti hos människo­liknande djur
SYN. anlete
ansiktsfärg
ett vackert an­sikte; hon fick bollen rätt i an­siktet; han blev röd i an­siktet av blygsel; hon var vit i an­siktet av vrede
○ äv. om min­spel etc.
JFR 1min
stenansikte
hon visade ett glatt an­sikte
○ ofta bildligt, spec. i ut­tryck för för­olämpning
hon sade honom rätt upp i an­siktet att han var en idiot
○ spec. äv. med tanke på (dålig) egenskap
nu har han visat sitt rätta an­sikte
○ spec. äv. med tanke på relation eller dylikt
hur kan du se mig i an­siktet efter det som har hänt?
○ ibland med tanke på hela personen
många kända an­sikten syntes i vimlet; han är institutionens an­sikte ut­åt
bli lång i an­siktet bli synbart snopengissa om hon blev lång i an­siktet när hon förstod att hon var ute­låst
ett slag i an­siktet se slag
förlora/tappa an­siktet förlora sin prestigeden tre veckor långa vänte­tiden ger tid för åter­upptagna förhandlingar utan att någon part behöver förlora an­siktet
ge något ett an­sikte synliggöra något (tabubelagt) genom att träda fram och öppet vittna om dett.ex. i tv: han var en av de första svenskarna som gav aids ett an­sikte
rädda an­siktet rädda sin prestigeförhoppningsvis skulle den nye mitt­fältaren rädda an­siktet på det förlust­drabbade laget
stå an­sikte mot an­sikte (med någon/något) ur­sprungligen biblisktha (någon/något) omedelbart fram­för sigi rummet eller dylikt: efter att tidigare bara talat med var­andra i telefon stod de äntligen an­sikte mot an­sikte; efter flera år i fängelse stod han plötsligt an­sikte mot an­sikte med friheten
belagt sedan början av 1500-talet (Ett forn-svenskt legendarium); fornsvenska ansikte; av lågtyska ansichte med samma betydelse, till an 'på' och en bildn. till se; besläktat med 1sikt!!, åsikt