publicerad: 2021  
appellera appellerade appellerat
verb
appelle´ra
1 rikta appell spec. till högre dom­stol
appellant; appellation
appellera (till någon/något) (om något/att+verb/sats)
appellera (till någon) (om något)
appellera (till någon) (om sats)
appellera (till någon) (om att+verb)
appellera (till något) (om något)
appellera (till något) (om sats)
appellera (till något) (om att+verb)
appellera till högre instans
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska appelera; via tyska av lat. appella´re 'till­tala; an­ropa'; jfr ur­sprung till interpellera
2 väcka intresse eller sympati hos någon
JFR tilltala 2
appellera (till någon)
hennes förmåga att appellera ock­så till menings­motståndare; en trubadur som appellerar till ungdomen
belagt sedan 1825
appelleraappellerande, appellering