publicerad: 2021  
avkomma avkomman avkommor
av|­komm·an
substantiv
a`vkomma
● samman­fattningen av alla av­komlingar i visst samman­hang; särsk. i fråga om djur
SYN. avföda JFR unge, yngel
avkomma (av/till någon/något)
avkomma (av någon)
avkomma (av något)
avkomma (till någon)
avkomma (till något)
tre fjärde­delar av de röda fiskarna fick röd av­komma; av­komman från fiskar och grod­djur kallas yngel
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska afkoma, till koma af 'här­stamma från'