publicerad: 2021  
avsätta avsatte avsatt, presens avsätter
verb
a`vsätta
1 formellt beröva befattning särsk. med av­seende på ämbets­man, hög politiker etc.
någon avsätter någon (från något)
Gustav IV Adolf av­sattes 1809
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska afsätia; efter lågtyska afsetten med samma betydelse; jfr ur­sprung till sätta
2 äv. lös förbindelse, se sätta av reservera (medel) för senare an­vändning
någon avsätter något (för/till någon/något/att+verb)
någon avsätter något (för någon)
någon avsätter något (för något)
någon avsätter något (för att+verb)
någon avsätter något (till någon)
någon avsätter något (till något)
någon avsätter något (till att+verb)
hög­skolans styrelse av­satte sär­skilda medel för pedagogisk ut­veckling
äv. all­männare
han av­sätter en vecka om året för fort­bildning
belagt sedan 1548
3 finna köpare för något, i visst om­råde, på viss marknad etc.; med av­seende på större mängd av (viss) vara
någon avsätter något
cyklar är inte lätta att av­sätta under vinter­halvåret; mer än halva års­produktionen kan av­sättas utom­lands
belagt sedan 1711
4 efter­lämna som rest eller spår konkret el. abstrakt
något avsätter något
upp­levelsen av­satte djupa spår i hennes sinne
äv. något ut­vidgat
en verksamhet som inte av­sätter några nämn­värda resultat
belagt sedan 1784
5 geometri m.m. rita eller mäta upp (sträcka, vinkel el. liknande) från före­bild
någon avsätter något
belagt sedan 1727
avsättaavsättande, avsättning