publicerad: 2021
avsätta
avsatte avsatt, presens avsätter
verb
1
formellt beröva befattning särsk. med avseende på ämbetsman, hög politiker etc.
någon avsätter någon (från något)
Gustav IV Adolf avsattes 1809
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga);
fornsvenska afsätia; efter lågtyska afsetten med samma betydelse; jfr ursprung till
sätta
2
äv. lös förbindelse, se
sätta av
reservera (medel) för senare användning
någon avsätter något (för/till någon/något/att+verb)
någon avsätter något (för någon)
någon avsätter något (för något)
någon avsätter något (för att+verb)
någon avsätter något (till någon)
någon avsätter något (till något)
någon avsätter något (till att+verb)
högskolans styrelse avsatte särskilda medel för pedagogisk utveckling
○
äv. allmännare
han avsätter en vecka om året för fortbildning
belagt sedan 1548
3
finna köpare för något, i visst område, på viss marknad etc.; med avseende på större mängd av (viss) vara
någon avsätter något
cyklar är inte lätta att avsätta under vinterhalvåret; mer än halva årsproduktionen kan avsättas utomlands
belagt sedan 1711
4
efterlämna som rest eller spår konkret el. abstrakt
något avsätter något
upplevelsen avsatte djupa spår i hennes sinne
○
äv. något utvidgat
en verksamhet som inte avsätter några nämnvärda resultat
belagt sedan 1784
5
geometri m.m.
rita eller mäta upp (sträcka, vinkel el. liknande) från förebild
någon avsätter något
belagt sedan 1727
avsättaavsättande, avsättning