publicerad: 2021  
bemöta bemötte bemött, presens bemöter
verb
bemö´ta
1 upp­träda (på visst sätt) mot någon
någon bemöter någon/något (med något/sätt)
någon bemöter någon (med något)
någon bemöter någon (med sätt)
någon bemöter något (med något)
någon bemöter något (med sätt)
han bemöter alla kunder med samma artighet och respekt
äv. med av­seende på abstrakta före­teelser
yttrandet bemöttes med tystnad; de ville i det längsta und­vika att bemöta våld med våld
belagt sedan 1723; av lågtyska bemoten 'möta; bemöta'
2 gå i svaro­mål mot
någon bemöter någon/något (med någon/något)
någon bemöter någon (med någon)
någon bemöter någon (med något)
någon bemöter något (med någon)
någon bemöter något (med något)
bemöta sin menings­motståndare; den an­gripne politikern vägrade att bemöta in­sändaren
äv. mer konkret
oppositionen bemöttes med tvångs­lagar och hemlig polis
belagt sedan 1716
bemötabemötande