publicerad: 2021  
besitta besatt besuttit besutten besuttna, presens besitter
verb
besitt´a
● (fort­löpande) förfoga över något före­mål el. någon abstrakt före­teelse
JFR besätta 1
någon besitter något
de studerande besitter otillräckliga för­kunskaper; han visade sig besitta en präktig bas­röst
○ ibland i mots. till formellt ägande juridik
JFR inneha, 1äga 1
hyres­gästen besitter sin lägenhet med lagens stöd
belagt sedan 1404 (fastebrev utfärdat av häradshövdingen Bengt Nilsson i västmanländska Snävringe (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska besitia; av lågtyska besitten med samma betydelse; jfr ur­sprung till besutten
besittabesittande, besittning