publicerad: 2021  
betala betalade äv. betalte, betalat el. betalt, presens betalar
verb
beta´la
● lämna ifrån sig (viss summa pengar) i ut­byte mot något
JFR erlägga, ge 2, punga ut
betalapp; betalprenumeration; betaltjänst; betalvägg; avbetala; inbetala
någon betalar (någon) (belopp) någon betalar (belopp) (till någon)
någon betalar (för någon/något/att+verb)
någon betalar (för någon)
någon betalar (för något)
någon betalar (för att+verb)
har du fått betalt än­nu?; fröken, får vi betala!; betala hyran; han betalar all­tid kontant; köp nu, betala sedan; de betalade bara 1 000 kronor för tavlan
○ ofta i perfekt particip, ibland i mer el. mindre substantivisk an­vändning
ta betalt; få bra betalt; hon har bra betalt på sitt nya jobb
○ spec. med an­givande av sättet el. syftet med partikel, sär­skiltigen, in, ut
någon betalar (in/ut/igen) (belopp/något) (till någon/något)
någon betalar (igen) (belopp) (till någon)
någon betalar (igen) (belopp) (till något)
någon betalar (igen) (något) (till någon)
någon betalar (igen) (något) (till något)
någon betalar (in) (belopp) (till någon)
någon betalar (in) (belopp) (till något)
någon betalar (in) (något) (till någon)
någon betalar (in) (något) (till något)
någon betalar (ut) (belopp) (till någon)
någon betalar (ut) (belopp) (till något)
någon betalar (ut) (något) (till någon)
någon betalar (ut) (något) (till något)
betala in via plus­girot; betala ut tips­vinsterna; han lånar gärna pengar men betalar sällan igen
○ äv. bildligt, sär­skilt i ut­tryck för obehaglig på­följd eller dylikt
han fick dyrt betala sina ungdoms­synder
betala kalaset se kalas
betala med ränta se ränta
betalt kvitteras/kvitterat! (här ges) revansch eller hämndhemma­laget vann med 4–0 – betalt kvitterat för förlusten i maj
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska betala; av lågtyska betalen med samma betydelse, till tal 'an­tal; siffertal'; jfr ur­sprung till tal, tala
betalabetalande, betalning
betala av, betala sig