publicerad: 2021  
1bi
adverb
1 vanligen i sammansättn. kvar i samma till­stånd, läge etc.
bibehålla
belagt sedan 1726; fornsvenska bi; av lågtyska bi 'bred­vid' (tyska bei, engelska by); en obetonad sidoform är prefixet be- i beakta m.fl.
2 i vissa ut­tryck och i sammansättn. med bromsande verkan från vinden; i fråga om segel­fartyg och yachter
ligga bi
dreja bi se dreja
belagt sedan 1685
3 något hög­tidligt i sammansättn. och ett ut­tryck som hjälp i fara, verksamhet etc.
bidrag; bistå; biträda
stå någon bi hjälpa eller stödja någonhan stod dem bi i farans stund
belagt sedan ca 1430 (i bisittare; (Själens tröst))
2bi biet, plural bin, bestämd plural bina
bi·et
substantiv
● typ av hårig, gadd­försedd insekt som samlar pollen och nektar och är viktig för växternas befruktning; särsk. om det honungs- och vax­producerande tambiet
JFR drönare 1, geting, humla, vise
vildbi; bisvärm; bisamhälle; bikupa; biodlare; honungsbi
sociala bin; solitära bin; ett sövande surr från bina
arg som ett bi se arg
blommor och bin se blomma
flitig som ett bi se flitig
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska bi, by; gemensamt germanskt ord, trol. ljud­härmande med bet. 'surr'