publicerad: 2021  
blamage blamagen blamager
substantiv
[-a´∫]
● handling var­igenom man skämmer ut sig
SE blamera sig
ministerns raljanta svar till de arbets­lösa var en svår blamage
belagt sedan 1886; av tyska Blamage med samma betydelse
När snön har fallit tät och tjock
på alla blamagerna dina,
du åter­vänder med till­knäppt rock
och ut­tryck putsade, fina. Birger Sjöberg, Statyernas sam­kväm (i Kriser och kransar, 1926)