publicerad: 2021  
blekna bleknade bleknat
verb
ble`kna
● bli blekare till färgen ofta om person(s an­sikte) men äv. all­männare
SE blek 1
någon/något bleknar (bort)
någon bleknar (bort)
något bleknar (bort)
han bleknade av skräck under sol­brännan; en gammal bok med bleknade färg­bilder
○ äv. bildligt ibland med partikelnbort förlora i tydlighet
JFR falna
minnena från sommaren började blekna (bort)
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska blikna, blekna
bleknableknande