publicerad: 2021  
bli blev blivit, presens blir
även åld.
bliva blev blivit, presens bliver
verb
bli´ el. bli`va
1 över­gå till att vara
bli någon/något/adj
bli adj
bli någon
bli något
han blev sjuk; hon blev med barn; han ska bli lok­förare när han blir stor; det blir nog regn i kväll; han blev rörd av hyllningarna; äktenskapet blev olyckligt
äv. komma att vara
vin­sten blev 30 miljoner; nästa nummer blir före­ställningens höjd­punkt; resultatet blev magert; det blir du som får betala
spec. i pass. konstruktion med perfekt particip
bli svårt miss­handlad
ibland komma att ut­göra
det blir tio kronor jämnt, tack
ibland äv. komma att ske
det ska bli, kapten
bli (som en) människa igen se människa
bli till åren se år
bli (till) en visa se visa
sko­makare, bliv vid din läst se skomakare
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska bliva; av lågtyska bliven 'förbli'; besläktat med leva, liv, lämna
2 delvis något ålderdomligt fort­sätta att vara
JFR förbli
bli (någon/något) adj
bli (någon) adj
bli (något) adj
han blev stående i dörröppningen; mitt­fälts­stjärnan blev sitt lag trogen
låta bli und­vikade lät bli söt­saker efter­som de ville gå ner i vikt; låt bli det där!
belagt sedan 1340 förordning utfärdad av kung Magnus för bergsmännen i Närke (Svenskt Diplomatarium)
bliblivande