publicerad: 2021  
blixt blixten blixtar
blixt·en
substantiv
1 elektrisk ur­laddning vid åska, med starkt och plötsligt ljus och kraftiga verkningar mellan moln el. mellan moln och jorden
blixtnedslag; klotblixt; kornblixt
blixten slog ned; hon blev träffad av blixten; ovädret brakade löst med blixt och dunder
○ äv. om mot­svarande (symboliska) av­bildning
den karakteristiska dubbla blixten på SS-mannens uniform
som en blixt från en klar himmel helt plötsligt och oväntatdödsbudet kom som en blixt från en klar himmel
som en oljad blixt var­dagligtmycket fortkatten smet in under soffan som en oljad blixt
som träffad av blixten som paralyseradhon stod som träffad av blixten när hon förstod att hon hade vunnit
belagt sedan ca 1670; svenskt ord bildat till fornsvenska blixa 'blinka; blixtra'; till blika 'vara synlig'; besläktat med bleck
2 mycket kort­varigt, starkt ljussken särsk. för fotografering
JFR elektronblixt
blixtljus
stats­ministern blev tydligt irriterad av fotografernas blixtar
○ äv. om apparat för fotografiskt ljus
en kamera med in­byggd blixt
belagt sedan 1906