publicerad: 2021  
blockera blockerade blockerat
verb
blocke´ra
1 fungera som hinder för rörelse el. på väg eller dylikt
JFR avstänga 1, spärra 1, stänga 3
blockera någon/något
blockera någon
blockera något
en last­bil blockerade vägen
○ ibland försvagat ockupera
hon ville duscha, men bad­rummet var blockerat av barnen
○ i sport­sammanhang ofta (om person) sätta upp hinder för
NN blockerade den toppade fore­handen; i elva ronder nöjde sig världs­mästaren med att blockera mot­ståndarens slag
○ spec. i schack
svart­spelaren försökte blockera den vita fri­bonden
○ äv. bildligt, sär­skilt i fråga om själsliga hinder vanligen perfekt particip låsa
många blir blockerade av modern konst
belagt sedan 1822; av franska blocquer med samma betydelse; besläktat med block
2 spärra av (handels)förbindelserna till något; om konkret el. abstrakt hinder
blockera något
under nord­amerikanska inbördes­kriget blockerade Nordstaterna alla Sydstaternas hamnar
○ äv. ut­vidgat försvåra militärt fram­trängande genom om­råde eller dylikt; genom bro­sprängningar, mineringar eller dylikt
○ äv. ytterligare ut­vidgat
alla telefon­linjer var blockerade
belagt sedan 1627
3 vanligen perfekt particip stänga av (mot­part i arbetsmarknads­konflikt) från ekonomiska förbindelser
något är blockerat
arbets­platsen var blockerad
belagt sedan 1896
blockerablockerande, blockering